Dragets kanal dubbel IPA – Nynäshamns Ångbryggeri

Vi måste inleda i hur barnsligt förtjust jag är i Nynäshamns Ångbryggeri i allmänhet och Indianviken pale ale i synnerhet. Från det lilla “kontoret” mitt i Nynäshamn har det bryggts samman en hel rad stabila produktioner, varav flera dessutom har varit stående inslag på Systembolagets hyllor, såsom Landsort, Bötet, Sotholmen och kronjuvelen Bedarö bitter. Förväntningsribban låg alltså oerhört högt när det äntligen hade blivit dags att smaka av 25 centiliter Dragets Kanal (som jag har haft ögonen på under en tid). Inte nog med att den är brygd i Nynäs, det är dessutom en DIPA. Och det här är en (D)IPA-blogg. Tuffa krav, indeed.

Möter den upp då, den här DIPA:n? Innan man svarar på den frågan måste man slänga upp den mest grundläggande frågan på bordet. Varför väljer man att kalla detta för en DIPA? Trots att den är välhumlad med Amarillo, Cascade, Chinook och Savinski samt filtrerad i en humleback innan tappning så är det inte direkt plattan i botten när man rullar runt den i munnen. Jag tycker om hur humledofterna tar mycket plats, jag tycker om att den smakar friskt som i apelsin och aprikos och jag tycker att den bjuder på en lång och härligt örtig eftersmak. Men för att vara en DIPA väger den väldigt lätt. På boxningsspråk skulle man säga att den tävlar i fel viktklass. Den borde titta sig själv i spegeln och hajja att grabbarna i DIPA-klassen bjuder på betydligt mer humleskjuts.

Därmed inte sagt att detta är en dålig öl. Det torde inte vara ett självändamål för någon bryggare att jaga humlebomber för sakens skull och särskilt inte när det går ut över balansen i ölen. Med det sagt så kanske vi måste gå till botten med namnet på den här lilla flaskan för att förstå? Dragets kanal, ja. Nynäshamns Ångbryggeri döper alltid sina öl efter platser i den närmaste omgivningen. Verklighetens Dragets kanal är en smygväg förbi det öppna Landsort där havet kan vara ack så vresigt och besvärligt, både nu och förr. Smygväg, alltså? Låt oss i en högt konspiratorisk idé gissa att bryggarna har tagit en smygväg förbi den extrema humlebomben i hopp om att framtiden bjuder oss en tillbakagång. Bort från alla humledränkta PR-brygder, där ölets kvalitet snarare än dess särart får stå i centrum. Det vore sådär vackert idealistiskt om det vore sant.

Så, upprundningen då… det är svårt att bedöma; ska man ge betyg utifrån hur god den är eller utifrån vad den utger sig för att vara? Låt oss vara lite fega och landa i en kompromiss. Det blir en sjua och ett extra plus i kanten för en vansinnigt tjusig förpackning.

India pale ales slutbetyg:

(7/10)

Andra recensioner:
Helberg lirar på samma bana som oss (en senare recension här)
David och Fredrik hittar inga fenoliska toner men är glada ändå
Barken saknar humle-explosion!

Bild: Robert Helberg / helbergshumle.se

Daniel

Om Daniel

Dricker en Hell till grillat, en Punk IPA efter jobbet och en Indianviken till maten. Bangar aldrig på en humlebomb! Väntar fortfarande på att dricka den perfekta ölen. Men Mohawk Extra IPA kom ganska nära.

Läs fler inlägg jag har skrivit!