Thornbridge – Bracia
Ingen Bracia, skrev Manker i en kommentar när vi redovisade våra inköp efter det senaste släppet på Systembolaget den 4/2. Så kunde vi ju inte ha det. Vi gick och köpte två flaskor, varav vi poppade en och la ner den andra i källaren. Att vi hade att göra med en originell öl uppenbarade sig redan i själva uppenbarelsen; flaskan såg ju mer ut som en vinflaska. Vi dömer inte den som förväxlar den med till exempel en Rioja. Komplexiteten på utsidan visade sig leva vidare även på insidan. Här kommer våra enkla funderingar.
Hos importören Galatea får vi lära oss att Bracia är det keltiska namnet för en ölbrygd gjord redan på järnåldern. Söker vi oss djupare in i järnåldern förstår vi snabbt att på den tiden var det åker och jordbruk som gällde. Måhända är det en ledtråd in i doftbilden som präglar Thornbridge Bracia, nämligen en blandning av hö, rök, Per-Ola när han kommer in från stallet och ett dräktigt sto. Men där finns även de klassiska dragen som präglar en chockladstout.
I fråga om smak så smakar den inte som något annat. Vi brukar försöka göra en benchmark för att ni ska ha något att relatera till, men det har vi svårt att göra med Bracia. Det tar en bra stund innan vi ens kan sätta fingret på vad det är som ligger och skvalpar i munnen. Det finns en viss fruktighet och låter man den ligga kvar i munnen ett tag dyker det upp något som liknar kaffe. Möjligen finns det även en touch av vanlij i den tidiga smaken. Komplext? Jo, tack.
Minns ni Cassius Clays klassiska taktik i titelmatchen med George Foreman i det som i folkmun kallas för “Rumble in the jungle”? Clay bjuder in och tröttar ut Foreman innan han går på knock i åttonde ronden. Bracia jobbar ungefär på samma sätt. Det är runt och mjukt och silkesvantar och Bambi-gulligt till en början. I de senare smakerna trycker den på och på vägen ner gör sig alkholhetten (lite för mycket) påmind.
Den här ölen hittar nya dimensioner hela tiden. Det är ett spektrum av dofter och smaker som är oerhört imponerande i sig. Vi tror att den blir ännu bättre om vi låter den ligga ett tag. Därför reserverar vi några poäng i ett premlinärt betyg.
India pale ales slutbetyg:
(7/10)
Andra skribenter tycker och tänker:
Ölhunden är nöjd och ger höga åtta.
Om Daniel
Dricker en Hell till grillat, en Punk IPA efter jobbet och en Indianviken till maten. Bangar aldrig på en humlebomb! Väntar fortfarande på att dricka den perfekta ölen. Men Mohawk Extra IPA kom ganska nära.
Läs fler inlägg jag har skrivit!
Bob put his finger on it. Great ale in the 60′s and 70′s semeed to go from one extreme to another. Keg beer was pasteurized, sweet and bland (usually, a sort of canned beer in a large can but not even as good oddly as many bottled and canned beers.There was no middle ground between real ale and keg beer. Actually there was a little. Conal Gregory and Warren Knock in Beers of Britain, a mid-1970′s beer and pub guide, chronicled pubs where traditionally dispensed brew was still available. (I have often wondered what happened to these gentlemen considering the importance of their book in my estimation). Although they always preferred real ale to other forms, occasionally they would comment favourably on a brewery’s keg beer, either because it wasn’t pasteurized or the top pressure was kept to just a few pounds so the gas didn’t get into the beer. (This was not cask breather because they were talking about filtered beer). However, one can tell reading the book that unlike the craft beer phenom in the States, it was again all or nothing in practical terms, i.e., little keg beer appeared non-pasteurized in particular.Well today, that’s changed somewhat in England. Mash and Air in Manchester and the operation on Great Portland Road London were the first or amongst the first I believe to offer crafted ale in the American way, and it was very good.And so CAMRA’s points are less important today due to this development of seeing good keg beer in England. I don’t like the term keg in this connection because it connoted (almost always) a pasteurized beer, but the term has stuck I think.Nonetheless. Nonetheless. The best beer in the world is English cask ale without the breather. It’s been proven to me time and again. CAMRA were, and are, right on this issue. What is not true though and sometimes gets conflated, is that any cask beer is better than any beer served by a different dispense. It’s not true because some cask beers, even when well-served, are just not good beers. Still, I agree with CAMRA that everything short of their definition of real ale is a short cut. Standards matter and their position is sort of like the real beer law in Germany, once you start allowing exceptions (other than the hallowed ones we all know and admire), it’s a slippery slope.Gary
I much prefer inmiafrtove articles like this to that high brow literature.
Espoused women looking for linsaois seems to be a rising phenomenon in most of the cities, or in cases where spouses of these married women was out on work for an extended period of time. Being unable to cope up with the pressure of marriage too leads ladies to look outside their marriage for accordinglyme fun.
Your webpage doesn’t display properly on my iphone 3gs – you might wanna try and fix that