Gärna ölentusiasm – men till vilket pris?
DN:s artikel om tidningens nya ölkrönikör Sanna Blomquist har snabbt blivit en het potatis bland ölnördar och ölentusiaster. Artikeln dumförklaras, Sanna Blomquist dumförklaras och nu har hela ölindustrin tydligen tagit ett steg tillbaka. För vår del tror vi att en relativt okunnig ölskribent på DN gör mer för mikrobryggeriernas framfart än vilken nördig ölbloggare som helst. Det gäller liksom att att börja i rätt ände om man ska odla ett djupare intresse. Eftersom den extremt stora majoriteten fortfarande helst dricker burklager från Sofiero, Pripps, Carlsberg eller Norrland verkar det ju vettigt att snacka på mottagarens villkor.
Låt oss gå igenom de delar av artikeln som har vållat debatt (med artikelcitaten i grå ruta):
Varifrån kommer intresset för öl?
– Jag är absolut ingen ölnörd. Jag var väl som många andra, jag drack lager och tyckte det var lite läskigt med mörkare öl. Ända tills jag gick min sommelierutbildning och fick prova massor med ölsorter och upptäckte att mörk öl inte alls är så där bitter och besk som jag föreställt mig. I stället var den otroligt fruktig, lättdrucken och superbra att kombinera med mat. Särskilt bredden på användningsområden fascinerade mig. Öl är inte alls lika komplicerat som vin. Det finns färre parametrar. Det handlar om alkohol, beska och lite sötma.
Vår kommentar: En banalisering, förvisso. Men mer viktigt med utgångspunkt i den vanliga lagerdrickaren är den andra och den tredje meningen. Det är dessa som gör skillnad och som gör att folk vågar prova. Och de som vågar och tycker att öl verkar spännande upptäcker förmodligen relativt snabbt att öl som dryck är betydligt mer komplex än vad som sägs i citatet.
Ölintresse är ju något som fått en manlig prägel, i ordets mest frimärkssamliga bemärkelse. Hur beter du dig för att göra öl mer tillgängligt?
– Man måste börja med att använda ett språk som folk förstår. Öl förknippas med märkliga humletyper och bryggningsmetoder som är svåra att förstå för en vanlig konsument. Ölnördarna är grymt duktiga på alla dessa termer. Jag kan inte en tiondel av de termerna.
Vår kommentar: Vi tycker att detta är en vettig utgångspunkt. Det finns en publik för ölnördarna, men det är en nischpublik. I DN:s uppdrag ligger det att hitta en betydligt bredare publik än så, oavsett om ämnet är öl eller något annat.
Har öl lägre status än vin?
– Ja. Det är så mycket runt omkring det här med vin. Du kan dekantera vinet, det är fina vinglas och ofta öppnar man en flaska vid ett festligare tillfälle. Öl går snabbt. Man dricker ofta direkt ur flaskan eller burken. Det spelar mindre roll om det är måndag eller fredag.
Vår kommentar: En plump generalisering, men hon beskriver ju en stereotyp uppfattning när hon säger att öl har lägre status än vin. Och detta råder det väl inga större tvivel om, även om det ska tilläggas att ölen har gjort stora statusmässiga framsteg de sista åren. Och fastän vi ölnördar sitter och njuter av våra öl och diskuterar dofter, smaker och nyanser så dricker ju alltjämt de allra flesta öl på det sättet som hon beskriver. Att döma av vad som framkommer tidigare i artikeln är det något hon önskar ändra på.
***
Slutkommentar: För vår del är det inte viktigt om ölskribenten på en av Sveriges största tidningar är nörd eller inte. Det är snarare en rimlig målgruppsanpassning av tidningen att välja en skribent som inte skriver på en såpass initerad nivå som vissa ölbloggar. Därmed inte sagt att ölentusiasterna inte behövs. Det gör dom. Men lyckas dom stora medierna skapa ett intresse så är jag övertygad om att det intresset i slutändan landar hos någon av oss som tycker att öl och bryggarkonst är precis lika komplext som vilket vin eller vilken vinproducent som helst.
Om Redaktionen
Redaktionen består av Daniel, Micke och Johannes. Det här inlägget har vi förmodligen knåpat ihop tillsammans.
Läs fler inlägg jag har skrivit!
Intressant tolkning, men tycker personligen att er analys är helt felaktig. Man måste fråga sig: har vinintresset och vinkunskapen i Sverige ökat pga av att journalister har banaliserat vin eller beror det på att de har tagit ämnet på allvar och i viss mån skrivit mer än vad folk kan och förstår – detta för att väcka nyfikenhet och visa ett ämnes djup och komplexitet. Jag tror på det sistnämnda. Och öl har ju i alla tider lidit av att det i media behandlats som den efterblivna kusinen från landet. Det finns väl INGET positivt med att öl fortsätter behandlas så?
Och det handlar inte om nörderi – det handlar att skriva initerat, engagerat och kunnigt om ett ämne, och kunna mer än de som läser om det – för att de som läser det ska lära sig mer. Det är väl det all journalistik handlar om? Och vem fan vill läsa något från någon som stolt säger att hon inte kan en tiondel än vad de insatta kan om ämnet?
Jag kan bara hålla med Fredrik; jag tror att det behövs någon som kan börja upplysa gemene man om vad vi ölnördar pratar om hela tiden, precis på samma sätt som vin har fått en annan plats i Sverige. Nu för tiden är alla vinkritiker och tyckare, antagligen för att det har funnits lättillgänglig info och kunskap kring vinerna.
Genom att göra tvärtom för öl tror jag inte att vi kommer gå vidare med ölen och dess rättmätiga plats på bordet…
Men snackar du med gemene man på ölnördars vis så blir det ju rymdspråk för mottagaren. Den genomsnittlige vinköparen läser ju inte vinnördar. Dom lyssnar på journalister som skriver så att dom förstår. Vi tycker att öl är på god väg att komma dit. Sanna Blomquist kanske inte är rätt person att driva en sån utveckling vidare, men hon verkar ju åtminstone förstå hur man pratar på mottagarens villkor.
I was going to say the same thing but Fredrik said it all perfectly before me. Respect your viewpoint but I think you underestimate the public’s ability and willingness to read quality content about beer and that (this is how I interpret your message) that accepting sweeping statements and generalizations is somehow OK as long it leads to reaching a wider target group. Drinkers – nerds or not – always deserve quality coverage of any drink from a national newspaper. That includes, from day 1, beer.
The ones who want quality content already reads for example your website. You should know how many there are..
If there were such a willingness to read about beer we’re sure the newspapers had created that type of content already. They know there target groups, that’s for sure.
We never defended the article or Sanna Blomquist. We’re just sayin that it’s important to beer in general that it’s presented in a way that the “normal lager drinker” understands. We might be wrong, we might be underestimating the audience, who knows? We don’t believe so, obviously.
I huvudsak håller jag med redaktionen. Jag tror tyvärr att vi har ganska lång väg att vandra innan öl når samma status som vin (frågan är om vi ens vill dit). Jag hoppas och tror att Sanna är mer insatt i ämnet än vad hon verkar. Jag tror mer att intervjun är ett utslag av DNs vilja att verka “folkliga”.
Det finns dock några inslag i det hon säger som är väldigt olyckliga. T ex, “Öl är inte alls lika komplicerat som vin. Det finns färre parametrar. Det handlar om alkohol, beska och lite sötma.” och “märkliga humletyper”. Jämförelserna med vin är osakliga och klumpigt formulerade. Jag tänker att Sanna Blomquist själv är väldigt missnöjd med ovanstående, om hon tyckte så om öl har jag väldigt svårt att tänka mig att hon skulle komma på tanken att skriva om något så ointressant. “Märkliga humletyper” är också jättekonstigt. De olika humlesorterna är inte dugg konstigare än alla druvsorter och de påverkar också ölets karaktär på liknande sätt.
Slutligen, när det gäller okunskapen, så håller jag med Fredrik om att jag inte heller blir särskilt sugen på att läsa vad hon skriver (annat än av nyfikenhet), men jag inser att jag inte är målgruppen. Jag tror att många läsare kan tycka att det känns skönt med någon som tycker och kommenterar utifrån en mer “folklig” nivå.
Lite så vi tänker också. Jag tror inte att någon av oss som kommentarer här tillhör Sannas målgrupp. Artikeln syftar till att väcka intresse hos andra grupper. Grupper där den extrema mängden humlesorter och smakvariationerna hos dessa och vilken som kommer från vilket land uppfattas som… ja, rätt “märkligt”.
Ja, det är en intressant diskussion.
När det gäller vin så kan vi inte storyn bakom det tillräckligt långt bakåt i tiden för att avgöra hur journalisterna hanterade det från början. Men vad vi vet är ingen vinimportör i Sverige som säljer “dussinviner” särskilt intresserad av vad vin-nördarna på olika bloggar tycker och tänker om deras viner. Det driver inte marknaden. Så vinet tampas ju med samma problematik. Det måste sättas i ett vardagligt sammanhang som folk förstår, åtminstone i ett initialt skede. Först därefter, när målgruppen har prövat en enkel produkt, kan man sälja på den premiumprodukter. Frithiofsson skulle ju aldrig kunna sitta i TV4 och recensera svindyra årgångsviner i utläggningar om 20 minuter. Det är snabba, korta tyckanden om produkter som är prisvärda och tillgängliga för dom flesta.
Vi håller med dig om att ämnets djup och komplexitet väcker nyfikenhet, men man kan aldrig springa med full fart mot den tuffaste uppgiften först. Man får ju ta det i etapper. Sanna Blomquist uttryckte sig märkligt i artikeln, det invänder vi definitivt inte emot. Och det är mycket möjligt att hon är fel person på fel plats. Men än så länge har hon ju inte fått chansen att bevisa sig och även om hon bara kan en tiondel av vad de mest initierade kan (i artikeln omnämnda som ”termer”, vad det nu betyder) så är det förmodligen tillräckligt för att kunna mer än de allra flesta som läser DN.
Slutligen tror vi ändå att man måste vara rätt ölnördig för att uppleva artikeln som en kränkning av öl överhuvudtaget. Vi tror inte att Svenne Svensson som sitter och läser den där artikeln vid frukostbordet uppfattar saken riktigt så….
Jag kan hålla med om att reaktionen bland oss ölnördar blivit ganska hätsk – trots att hon bara skrivet en artikel än. Visst finns det klara tecken som tyder på att nivån kanske inte kommer att ligga på högsta kvalitetsnivå, men det gjorde det säkert inte i början av vinskriverierna heller……
Thanks for the quick reply. Are you sure that there are institutions who won’t reuirqe your personal guarantee for new companies like these? Also, how much more (on average) have you seen a C or S corp receive than an LLC in initial funding?Cashman
Så här skrev Bengt-Göran Kronstam om ett vin i DN för 2 veckor sedan:
“Pouilly ligger tvärs över floden från Sancerre, men gör viner med helt annorlunda mineralprofil. Det framgår också av namnet, där fumé står för en rökig flintton som stramar upp vinet och ger det en särdeles kraft. Årgången 2010 drar till med en extra fruktsyra, liksom i sancerren ovan. Mycket gott!”
Är detta nörderi eller är det någon som är insatt som skriver om något han älskar?
Hur många av DN’s läsare tror ni vet var Pouilly eller Sancerre ligger? Och samtidigt vet hur en “mineralprofil” eller “flintton” känns? Jag skulle bli förvånad om ens 1% av läsarna kan relatera till den här recensionen och dess hela beskrivning. Ändå känns den säkert helt ok för många läsare, de kanske tycker det låter intressant med en flintton? Vad betyder det, jag kanske ska prova detta vinet? De kanske tom slår upp en karta för att se var Sancerre ligger?
Men inom öl så ska man inte kunna uttrycka sig om “märkliga humletyper och bryggningsmetoder som är svåra att förstå för en vanlig konsument” som Sanna själv skriver. Man ska skriva så att vanligt folk förstår tydligen. Det ska banaliseras istället. Man ska gå ner i nivå och prata så att vanligt folk förstår…. Vad tror ni man vinner på det?
Jag ifrågasätter inte att hon kan skriva bra framöver och mina kommentarer är kopplade till hennes generella inställning och inget annat.
Det är nörderi OCH en person som älskar det han skriver om. Nörderi i den meningen vi använder ordet behöver inte betyda något negativt.
Vi tror också att det är ungefär 1 % som kan relatera till den recensionen, men till skillnad från dig ser vi det som ett problem. Det kan väl aldrig vara bra att bara 1 % av målgruppen kan relatera till texten? För oss betyder texter av det där slaget snarare att målgruppen är vinnördarna. Vi tror till skillnad från dig att den typen av recensioner sållar bort den “vanliga vinkonsumenten”.
Exempel: En person som aldrig har intresserat sig särskilt för fotboll skulle aldrig läsa Simon Banks blogginlägg om hur fotbollen påverkar det politiska klimatet i Vitryssland. Det gör nördarna. Men personen ifråga kanske håller ett lag lite närmare om hjärtat och läser i tidningen om hur det går för det laget. Olika kanaler har olika publiker och vilken publik man når avgörs av hur man formulerar sin text. Svårare än så är det inte.
Vi kan säga såhär. Vi hoppas innerligt att du har rätt och att initierade kommentarer om öl trillar in i hus och hem och att folk som bara har druckit lager helt plötsligt börjar intressera sig för olika humlesorter och om ölen doftar chocklad eller grapefrukt. Men vi tror inte på det. Vi tror att man måste börja i rätt ände och bygga ett intresse i etapper.
Bengt-Göran Kronstam’s passionerade texter kan upplevas som komplex för en person med lågt intresse inom vin men bredvid hans långa texter finns alltid en tabell med enkla betyg som även en nybörjare kan förtså sig på, det gör att han lyckas nå alla från nybörjare till vinexperter.
Den bredd saknar jag med DN senaste artiklar om öl…
Det låter som en vettig grej!
Sorry att jag spammar er och ältar, jag tycker detta är intressant ☺.
Ni har ju klart en poäng att det kan vara problematiskt om bara 1% förstår vad man skriver om, och jag menar inte att vinrecensionen ovan är perfekt. Jag menar bara att man inte kan undervärdera en ”vanlig” konsuments intellekt genom att ha en hållning att man inte ska skriva om ”konstiga humlesorter” eller ”konstiga bryggningsmetoder” bara för att folk IDAG inte kan något om detta. Hur får vi då kunskapsutveckling?
Om man recenserar en tjeckisk pilsner, varför ska man då INTE skriva om humlesorten Saaz om man samtidigt förklarar vad Saaz ger för karaktär, varför ska man då INTE skriva om dekoktionsmäskning om man förklarar vad det är och vad det ger för karaktär? Menar ni att folk generellt och DN’s målgrupp specifikt inte kan ta till sig denna typ av information? Om man inte kan utveckla ett resonemang om detta av rädsla för målgruppen, vad kan man då skriva initierat om?
Det handlar ju om HUR man skriver och hur duktig kommunikatör man är som skribent. Och skriver man bra och initierat så kommer folk läsa det och kanske också ta till sig det.
Men att ha hållningen att man INTE ska skriva om ”konstiga humlesorter” och ”konstiga bryggningsmetoder” är ju helt åt helvete. Likaså att som ölansvarig skribent säga saker som att öl ”inte är lika komplicerat som vin” utan handlar om ”alkohol, beska och lite sötma”, ” öl går snabbt, man dricker ofta direkt ur flaskan eller burken”. Menar ni att denna typ av journalistik är kunskapsbyggande och intressebyggande på rätt sätt och mot rätt målgrupp? Jag menar att det bara cementerar en gammal bild av öl.
Och ur allmänhetens kunskapsperspektiv är det självfallet bättre att hon skriver lite banalt om öl än att en nördblogg skriver initierat för 10 personer. Men jämförelsen är ju inte relevant av flera anledningar. Och det måste finnas ett mellanting mellan dessa världar med bra och initierad journalistik.
Och nej, jag tror inte att ”initierade kommentarer om öl trillar in i hus och hem och att folk som bara har druckit lager helt plötsligt börjar intressera sig för olika humlesorter”.
Men jag tror inte heller att man lyfter upp öl som dryck genom att introducera sig som skribent på det fantastiskt korkade sätt som hon gjorde. Och det är INTE en fråga om olyckliga formuleringar, det handlar om hur man värderar det man skriver om. Och det var egentligen DET som frågan handlade om från början och jag hade lite svårt att köpa ert försvar av hennes resonemang.
Ni skriver ”och fastän vi ölnördar sitter och njuter av våra öl och diskuterar dofter, smaker och nyanser så dricker ju alltjämt de allra flesta öl på det sättet som hon beskriver”.
Visst är det så. Men samtidigt: 70?% av befolkningen går också fram till sin rätt billiga bag-in-box (som de inte vet vad den innehåller för druvor) de tar fram ett solkigt IKEA-glas och häller upp och dricker utan att diskutera, analysera eller fundera på hur det smakar. Men innebär det att vinjournalistik ska utgå från detta faktum och banalisera vin som dryck?
Nej, istället försöker man lyfta vinet i alla sammanhang och ta det på allvar. Men ingen stor tidning vågar riktigt ta öl på allvar, man måste banalisera och vinkla det på det sättet som DN gjorde när skribenten introducerades. Att behandla öl för vad det är – en enkel dryck för enkla människor.
Och för er fotbollsjämförelse: jag tror att en förkrossande majoritet av svenska folket kan ganska lite om fotboll. Betyder det att det skulle vara OK att anställa en fotbollsansvarig journalist som presenterar sig på följande sätt?: ”Hej, jag heter Fredrik, jag ska ta ansvaret för fotboll i den här tidningen. När jag först blev intresserad av fotboll trodde jag bara det handlade om att springa efter en boll men jag har insett att det är jätteroligt att se på fotboll och det finns en massa duktiga spelare. Det finns också en del fotbollsnördar som bloggar om fotboll, spelsystem och rabblar en massa spelarnamn. Jag kan inte en tiondel så mycket om fotboll som dom. För mig är fotboll en mycket enklare sport än mycket annan sport. Hoppas ni följer mig om mina fotbollstexter”.
Det finns väl ingen människa som tror att detta skulle bygga intresse av fotboll bland de icke-initierade? Kanske en obalanserad jämförelse, men samtidigt inte. ☺
Ser det verkligen inte som spam. Tvärtom. Det är roligt att saken diskuteras.
Ang. kunskapsutveckling så är ju vår poäng att den bör ske i etapper. Det är definitivt inte fel att nämna humlesorter (det gör vi ju själva titt som tätt), ursprung och hur dessa smaker, men det är inte heller fel att bara konstatera att en öl är god och att den passar att med sig på picknicken. Det är ju i nån slags enkel vardag som dom allra flesta konsumerar alkohol. Hela den här diskussionen som sådan är ju sjukt “intern”.
Vi tycker inte heller att hennes presentation var särskilt passande, men de enda som överhuvudtaget har noterat hennes ankomst på DN är ju alltjämt ölnördarna. Fråga vem som helst i den så kallade allmänheten (de som inte är ölnördar dvs) om de känner till att DN har en ny ölkrönikör. Hur många tror du känner till det? Det är klart, om hon visar sig skriva nedsättande om öl i fortsättningen är det ju otroligt synd, men vi tror snarare att hon strävar mot en slags folklighet som vi som sagt tycker är vettig.
Din fotbollsjämförelse är rolig och vi köper poängen.
Men här på bloggen är vi till 2/3 väldigt initierade när det gäller fotboll och kan snabbt konstatera att vi tycker att kvällstidningsjournalistiken på det området i mångt och mycket är just för dålig och för grundlig. Därför vänder vi oss till nördbloggare och särskilda fotbollsmagasin mycket hellre. Så gör ju alla med ett särintresse. Och det är ju liksom vad vi har tryckt på rakt igenom hela diskussionen. DN är inte för ölnördarna. DN är för den vanliga öldrickaren. Sen om vi inte tycker att dom kreddar eller lyfter upp vår passion så som vi tycker att den borde lyftas fram, det skiter ju DN och DN:s läsare i. Precis som dom skiter i att vi tycker att deras fotbollsrapportering suger.
Vem drar igång Sveriges första renodlade ölmagasin? Om intresset är så gigantiskt och viktigt såsom vissa vill hävda borde det ju bara vara att börja gräva i den guldgruvan…
DN började i slutet av 2010 dra igång en “ölskola” baserad på shbf’s öltypsdefinitioner och kändes då som ett sort steg i “rätt riktning” för att informera intresserade om vilka öltyper som finns.
Ulrika Nyström Ljung hette kvinnan i fråga som i november 2010 skrev “Ljus lager – en svensk storsäljare”
http://www.dn.se/mat-dryck/ol/ljus-lager–en-svensk-storsaljare
Samma skribent följde i December 2010 upp med “Mörk lager – högtidsfavoriten”
http://www.dn.se/mat-dryck/ol/mork-lager–hogtidsfavoriten
Därefter blev det tyst på denna front. Kanske var ingen intresserad? Kanske flyttade Ulrika vidare?
Men efter att DN för mindre än 18 månader sedan publicerade dessa artiklar och nu istället kör på “öl det dricker man ur flaska och det behöver man inte veta värst mycket om”, tja, det känns som att man går bakåt.
Jag hoppas att Sanna Blomquist kan mer om öl än det verkar i hennes presentation och att hon kanske bara börjar lite försiktigt för att sedan skriva mer och mer informerande artiklar, vi får väl se.
Något som är vanligt dock är att vissa krögare märker hur MÅNGA personer kommer in och frågar efter exakt de öl som recenserats i vissa störra dagstidningar dagen och dagarna efter att de publicerats. Detta är personer som ofta har liten eller ingen egen uppfattning om vilka öl de tycker om utan går rakt på vad en journalist har tyckt varit bra. Med detta har ölskribenterna i dagspressen både makt och kanske även ett visst ansvar.
Vi tycker artiklarna är kanon. Men lite väl matiga om man är lite sådär lagom intresserad och bara vill ha ett snabbt tips. Precis som du skriver så har DN och andra svenska nationella medier ett stort inflytande och således ett ansvar gentemot ölkonsumtionen och ölindustrin, men de har ett lika stort ansvar (eller egentligen större) mot sina ägare som vill se att journalistiken säljer.
Vi är säkra på att Sanna kommer att kunna få folk att köpa annat än stora stark. Och då har hon gjort sitt. Sedan gäller det för krögare, vi bloggare och andra mer initierade personer att förvalta ett eventuellt djupare intresse.
Övrig fundering: Om konsumenterna går rakt på vad journalisterna tycker (vilket vi vet stämmer, precis som du skrev) så tyder det väl mest på att de bara vill att någon talar om för dom vad dom ska dricka när dom vill dricka nåt gott? Alltså en snabb och enkel recension utan vidare fördjupningar där någon som kan berättar att det här är bra och det här är dåligt. Om nationella medier har den utgångspunkten kommer ju vi nördar alltid att tycka att journalistiken dom gör är grund. Eller hur?
En väldigt senkommen eftersläng:
Även om jag håller med om att det kan vara rätt approach att inte skriva om öl på ölnördsätt i DN, så förstår jag inte hur någon kan tycka att det är okej att hon erkänner sig okunnig. Det kan vara okej att hon inte använder termerna, men hur kan det vara okej att hon inte känner till 90 % av dem?
Hur kan brist på kunskap inom ett område vara okej för en expertjournalist?
Tjena Johan!
Läs Mankers intervju med Sanna. Rätar ut en del frågetecken om varför hon uttalar sig så i intervjun:
http://mankerbeer.com/2012/05/18/manker-beer-meets-vi-tar-en-ol-med-sanna-blomquist-dn-sondags-nya-olskribent/
I övrigt så vidhåller jag nog att expertjournalistens roll på en större dagstidning rör sig långt bortom den kunskap som man kan förvänta sig av en riktig expert. Med vissa undantag, givetvis.