Alesmith IPA

Ibland kan man ju fundera på om den marknadsföring och estetik som omgärdar en produkt har någon verkningsgrad överhuvudtaget. I slutändan är det ju alltid produkten som ska leverera. Den här ölen visar att en leverans utöver det vanliga också leder till ett rampljus som försätter våra sinnen i ett alldeles säreget tillstånd. När vi dricker Alesmith IPA vet vi att den är högst rankad av alla IPA:s i hela världen. Vi vet att den tog slut löjligt fort när den tillgängliggjordes på Systembolaget i juni. Och vi vet att vi hade en oväntad tur när vi fick tag på den i dagarna. Hur detta påverkar upplevelsen kan vi bara spekulera i. Vi vet att vi inte är objektiva. Men vi ska göra vårt bästa.

Världens bästa IPA alltså. Det kommer ju med viss förväntan om man så säger. Det är ingen överdrift att använda den slitna klyschan som ett barn på julafton. Själva drickandet liknande närmast en religiös ritual och vi tittade på flaskan länge innan vi kom till skott. Det här ölet har verkligen en aura, ett rykte som rör sig bortom gängse öl. Vi undrar stilla om det säger mest om Alesmith eller Ratebeer.

I glaset ser den inte mycket ut för världen och är betydligt ljusare än vi hade föreställt oss. Men ett kort ögonblick av tvivel får ett abrupt slut när ölets alla komponenter ångar upp ur glaset. Ölet doftar kraftigt och påminner om en imperial snarare än en enkel IPA. Om förväntningarna var höga redan innan vi knäppte av kapsylen for de upp i rymden nu. Söta, tropiska dofter slår upp som vackra vågor mot näsan. Beskan spelar en biroll, men utan att stå i skuggan. På ett balanserat sätt och med en elegans som lever långt bortom enkla romdrinkar doftar den här ölen faktiskt också lätt av piña colada.

Och så smaken… Jösses. Den bara spränger fram genom munnen. Detta är fantastiskt. En blomkvast i en härligt krämig kropp. Alkhol som värmer samtidigt som den får smakerna att skjuta iväg ytterligare. En explosiv komplexitet som är svår att ta in. Varje liten del av upplevelsen biter av i precis rätt ögonblick innan smakerna avslutas via en lätt, kall halstablettskyla som sprider sig genom munnen. Om vi har använt ordet dynamisk i tidigare recensioner så är det i brist på bra benchmark. Detta är i särklass det mest dynamiska vi har druckit. Och då anar vi dessutom att man hittar nya smaker andra gången man dricker den.

Det är möjligt att vi har fallit offer för en hype som inte står i relation till faktisk levererad kvalitet. I så fall visar det åtminstone att produktens leverans inte är allt. Och om det är så lever vi gärna med det. Den här ölen är oemotståndlig. Det är långt ifrån “pazza”, men komplexiteten når dimensioner som andas kvalitet. Mörtmunnen lägger sig som en svartvit Bond-silhuett i munnen. En kostymöl för de riktigt fina salongerna. Bullseye!

India pale ales slutbetyg:

(9/10)

Andra:
Ölhunden tycker den motsvarar förväntningarna
Barken tycker den är mycket trevlig

Daniel

Om Daniel

Dricker en Hell till grillat, en Punk IPA efter jobbet och en Indianviken till maten. Bangar aldrig på en humlebomb! Väntar fortfarande på att dricka den perfekta ölen. Men Mohawk Extra IPA kom ganska nära.

Läs fler inlägg jag har skrivit!