Maximus IPA – Lagunitas

Lagunitas igen. Från Petaluma i Kalifornien alltså, i ett paket som andas såväl kvalité som tafflig 90-talsdesign på samma gång. Av flaskan lär vi oss att “more is better” och att alkoholen står tätt. Utan att ta ut svängarna för mycket växer förväntningar om en humlebomb av stora mått. Men den som snackar stort utan att leverera faller platt. Och där någonstans i det platta hamnar Maximus, utan att vara direkt dålig.

Trist vätska som känns Pripps-likt filtrerad och är vattnigt genomskinlig. Ett vitdimmigt skum som skingrar sig snabbt samtidigt som vi passar på att doppa ner snoken i glaset. Ganska söta dofter i kombination med en tydlig släng av alkohol. En ganska torr fruktigt doft och sammantaget påminner det om ett mörkt fruktbröd.

Smaken är klibbig, nästan smetig. Känns inte balanserat och smakerna kommer liksom allihop på samma gång. Lite för sött för vår smak i kombination med en relativt lätt humlebeska för stilen gör det hela till en besvikelse. Även om doften fick oss att ana vad som komma skulle ska det mer till innan vi tappar hoppet om amerikanska imperials. Men trycket i denna fick oss aldrig att överväga att definiera den här brygden som en mörtmun.

Sammantaget stor besvikelse gentemot en hygglig öl. Vi stänger den här recensionen snabbt. Sen köper vi inte denna något mer. Synd eftersom Lucky 13 ändå demonstrerade oväntat hög klass. Vi tvivlar inte på att Lagunitas kan. Vi vet att dom kan bättre än detta.

India pale ales slutbetyg:

(6/10)

Andra:
Ölhunden
Helberg
Humligheter

Daniel

Om Daniel

Dricker en Hell till grillat, en Punk IPA efter jobbet och en Indianviken till maten. Bangar aldrig på en humlebomb! Väntar fortfarande på att dricka den perfekta ölen. Men Mohawk Extra IPA kom ganska nära.

Läs fler inlägg jag har skrivit!